Press

Ligger hemma och har svinont i halsen, så det blir ingen skola idag. Så läste jag senaste inlägget av nevnarien om hennes depression och ensamhet och hon länkade även till gårdagens Efter Tio som handlade om Tyras och PT-fias utbrändhet. Så jag var tvungen att kolla på det eftersom jag känner igen mig till viss del. Har ni 20 min över så kolla på det!
 
Det gick ju aldrig så långt som det har gjort för dom, som tur är. Eftersom jag har haft samma stress-symtom innan så förstod jag snabbt vad som hände. Men denna gången handlade det inte om stress. I november förra året så ville jag ändra min kost och ta tag i min träning. Jag läste bara träningsbloggar, följde ett 10-tal fitness-konton på instagram. Så allt jag såg var snygga, vältränade tjejer för att få inspiration och hålla min motivation uppe. Jag trodde aldrig att det kunde vara psykiskt skadligt. Jag tränade 4-5 dagar i veckan, mestadels styrka. Åt inget bröd, pasta eller potatis, åt endast onyttigt en dag i veckan. När jag blev sjuk, vilket jag blev väldigt ofta, så mådde jag dåligt över att inte kunna träna och gick till skolan för att inte missa saker. 
 
Sen är jag en person som gärna tar på mig saker, säger ofta ja till saker för att jag tycker det är kul, även om jag kanske inte har tid. Plus att jag hade personliga saker som också satte press på mig. Allt detta blev kaos vilket jag förstod när jag hade en dag kvar till ett prov och en inlämning som jag varken hade börjat plugga inför eller skrivit på. Jag har inte pluggat något speciellt sen förra våren, det räckte med att jag satte mig med skolgrejer kvällen innan det skulle in / var prov, och det hade funkat fram tills nu. Jag fick sån panik så min kropp slutade att "fungera". Jag kunde inte sova, jag kunde inte äta, jag kunde inte ta in någonting - jag var helt borta.
Jag var tvungen till att stanna hemma för att bara göra saker som jag tyckte om att göra, som gjorde mig lugn. Jag läste massa böcker, gick långa promenader varje dag för att få energi. Men jag byggde upp rädslor för att göra vissa saker. Bara tanken på att gå till skolan gjorde att jag började gråta och fick ångest. Bara att gå ut och möta massa människor fick mig att hamna i någon bubbla och jag blev helt borta. Att träffa mina nära vänner gick inte, för då kändes det som att jag var tvungen till att vara "normal", vilket jag inte hade ork till. När jag sedan skulle komma tillbaka till skolan så mådde jag extremt dåligt. Så fort jag kom in i skolan så började jag att skaka och fick hjärtklappning. Och när jag satte mig i klassrummet så började jag gråta när jag tänkte på allt jag hade framför mig.
 
Men jag är så himla glad och tacksam över att jag har underbara människor runt mig som hjälpte mig. Mamma som satt och förklarade varför allt blev som det blev och varför kroppen reagerade som den gjorde. Axel som bara fanns där och fick mig att slappna av, och sa till mig när jag stressade upp mig. Min mentor som pratade med lärarna och gav mig stöd när jag kom tillbaka, och som direkt ordnade en tid hos kuratorn för att jag skulle kunna få struktur på det hela. 
 
I och med hjälpen och att det upptäcktes så tidigt så blev jag bra väldigt fort när jag kom tillbaka. Men träningen har jag precis tagit upp igen. Det tog ett bra tag innan jag ens ville tänka på det. Axel frågade mig en dag för några veckor sedan om vi skulle gå och träna, då började jag gråta. Det blev samma rädlsa för gymmet som med skolan och människor. Men nu ligger träningen på en bra nivå, jag gör det för att jag älskar att dansa, och känna mig stark. 
 
Det blev ett megainlägg, men kände att jag ville berätta för att ni ska få en förståelse och vara uppmärksamma på vad eran kropp säger till er, lyssna på den! Press eller stress är inget som visar sig direkt, det är någonting som byggs upp under en lång tid. Hälsan går före allt, det är inte egoistiskt att tänka på sig själv i första hand! Gör saker för din skull och inte hela tiden för någon annans! 


Kommentarer
Skrivet av: Maia

2013-03-27 | 12:06:07
URL: http://maialundstrom.blogg.se
Skrivet av: Maria Abrahamsson

<3 <3 <3

2013-04-02 | 21:30:24

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?
Din E-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:

Kommentar: